Sven Jansson, född 28 mars 1836
Jag släktforskar, och kom på att jag kunde berätta om det på min blogg. Just nu plågar jag mest min sambo med långa haranger om olika släktingars öden och äventyr, och det går ibland runt i huvudet på honom när han försöker fatta vem den ena eller andra personen är i förhållande till mig.
(Ni får ursäkta i det följande att jag skiftar mellan presens och imperfekt. Inom släktforskning använder man ofta presens när man beskriver sina anor, fast när jag berättar halkar jag fram och tillbaka mellan tempusen.)
Jo, min mormors farbror Sven. Det här tilldrar sig på 1800-talet och de flesta på den tiden var bönder eller jobbade som dräng/piga åt nån bonde. Mer eller mindre fattigt var det för de flesta, i alla fall i min släkt. Det här var ju tider när många emigrerade för att få det bättre. Jag brukar bli engagerad i livsöden när jag följer dem genom kyrkböckerna. I Svens fall så kändes det lite mer sorgligt än annars. Han var en motpol till min mormors far Olof Petter, som det gick bra för.
Sven Jansson föddes den 28 mars 1836 i Bro socken i Värmland. Föräldrarna fick uppleva svåra tider. Pappan var hemmansägare (bonde), men fick det gradvis allt sämre ställt, tills han dog utfattig. Det står så i kyrkboken: "utfattig". Svens bror, min mormors far Olof Petter, vände på spiralen och jobbade sig upp till en hel del mark så småningom. Men Sven klarade sig inte lika bra. Och det måste ha känts jobbigt eftersom han faktiskt var äldst i syskonskaran och Olof Petter var näst yngst - nummer fem om man bortser från en bror och en syster som dog under barnaåren.
Olof Petter och Sven flyttade hemifrån samtidigt. Sven var då 36 år. Först bodde de hos sin bror Johan, men sen skaffade sig Sven lite (men bara lite) jord som han odlade på. Tyvärr gick det inte så bra, utan han fick sälja den för att få det att gå ihop. Han bor än en gång hos Johan. "Inyses", som det hette.
Sen tröttnar tydligen Johan på honom, eller om det var Johans fru Christina som sa ifrån. De hade då fyra barn och ett femte på väg. Sven bodde officiellt kvar hos dem, men vistades allt mer hos vad som säkert var hans favoritbror - Olof Petter. Till slut flyttar han dit på riktigt. Brödernas mamma och yngsta systern Thilda bor också där.
Efter ett tiotal år har Olof Petter hunnit gifta sig och fått tre barn. Det fjärde, min mormor, är på väg. Då kommer man överens om att Sven ska flytta till en annan bror, nämligen Anders. Han hade varit i Amerika och sen kommit hem och köpt ett hemman och öppnat lanthandel. Han hade bara två barn och säkert gott om plats. Familjen drabbas dock av Anders alltför tidiga död redan två år efter att Sven flyttat dit. Änkan gifter om sig och försvinner med sina två små barn till en annan socken. Hennes nye make är änkling och har åtta (!) barn innan, och man kan tänka sig att varken han eller Sven har lust med att Sven flyttar med.
Sven håller ut ett par år som dräng till gårdens nya ägare, men sen börjar han vara hos sin favoritbror Olof Petter igen. Han är som en stafettstav som lämnas fram och tillbaka mellan gårdarna och bröderna... Men den här gången får han inte flytta till Olof Petter permanent, utan står som hemlös i kyrkboken. Han är en sväng i Karlstad och söker lyckan, men återvänder till sin hemsocken.
Nu dyker noteringen "sinnessvag" upp för första gången i kyrkböckerna. Det var noga att notera sånt så man hade koll på blinda, "idioter", utlänningar och andra suspekta personer. Sven var då 60 år gammal. På den tiden, utan vettiga mediciner och läkarvård, var man oftast helt utsliten vid den åldern. Eller kanske hade Sven bra fysik. Han kämpade i alla fall på. Han lyckas faktiskt bli dräng på en stor egendom, ett s.k. fideikommiss. (Googla på det!) Kanske kände han nån som kände nån som ville hjälpa honom till mat och husrum mot att han gjorde vad han orkade.
Efter några år försvinner han dock. Han finns inte nånstans när det är mantalsräkning varken 1903, 1904 eller 1905. Var kan kan vara? Har han flyttat in i nån jordkula och livnär sig på skogens bär? Eller har han bara gett fan i präst, släkt, och allt och går runt och frågar efter saker att göra här och där mot ett mål mat och en natt på en halmbädd hos djuren? Ingen vet. Prästen skriver att Sven är "obefintlig". Det betyder att man inte vet var han vistas.
Den 17 oktober 1908 dör Sven. Då hittar man plötsligt honom och prästen skriver "fattighjon" i kyrkboken. Begravningen sker åtta dagar senare. Jag hoppas hans bröder var där. Jag tror nog att Olof Petter var det i alla fall. Favoritbrorsan.
(Ni får ursäkta i det följande att jag skiftar mellan presens och imperfekt. Inom släktforskning använder man ofta presens när man beskriver sina anor, fast när jag berättar halkar jag fram och tillbaka mellan tempusen.)
Jo, min mormors farbror Sven. Det här tilldrar sig på 1800-talet och de flesta på den tiden var bönder eller jobbade som dräng/piga åt nån bonde. Mer eller mindre fattigt var det för de flesta, i alla fall i min släkt. Det här var ju tider när många emigrerade för att få det bättre. Jag brukar bli engagerad i livsöden när jag följer dem genom kyrkböckerna. I Svens fall så kändes det lite mer sorgligt än annars. Han var en motpol till min mormors far Olof Petter, som det gick bra för.
Sven Jansson föddes den 28 mars 1836 i Bro socken i Värmland. Föräldrarna fick uppleva svåra tider. Pappan var hemmansägare (bonde), men fick det gradvis allt sämre ställt, tills han dog utfattig. Det står så i kyrkboken: "utfattig". Svens bror, min mormors far Olof Petter, vände på spiralen och jobbade sig upp till en hel del mark så småningom. Men Sven klarade sig inte lika bra. Och det måste ha känts jobbigt eftersom han faktiskt var äldst i syskonskaran och Olof Petter var näst yngst - nummer fem om man bortser från en bror och en syster som dog under barnaåren.
Olof Petter och Sven flyttade hemifrån samtidigt. Sven var då 36 år. Först bodde de hos sin bror Johan, men sen skaffade sig Sven lite (men bara lite) jord som han odlade på. Tyvärr gick det inte så bra, utan han fick sälja den för att få det att gå ihop. Han bor än en gång hos Johan. "Inyses", som det hette.
Sen tröttnar tydligen Johan på honom, eller om det var Johans fru Christina som sa ifrån. De hade då fyra barn och ett femte på väg. Sven bodde officiellt kvar hos dem, men vistades allt mer hos vad som säkert var hans favoritbror - Olof Petter. Till slut flyttar han dit på riktigt. Brödernas mamma och yngsta systern Thilda bor också där.
Efter ett tiotal år har Olof Petter hunnit gifta sig och fått tre barn. Det fjärde, min mormor, är på väg. Då kommer man överens om att Sven ska flytta till en annan bror, nämligen Anders. Han hade varit i Amerika och sen kommit hem och köpt ett hemman och öppnat lanthandel. Han hade bara två barn och säkert gott om plats. Familjen drabbas dock av Anders alltför tidiga död redan två år efter att Sven flyttat dit. Änkan gifter om sig och försvinner med sina två små barn till en annan socken. Hennes nye make är änkling och har åtta (!) barn innan, och man kan tänka sig att varken han eller Sven har lust med att Sven flyttar med.
Sven håller ut ett par år som dräng till gårdens nya ägare, men sen börjar han vara hos sin favoritbror Olof Petter igen. Han är som en stafettstav som lämnas fram och tillbaka mellan gårdarna och bröderna... Men den här gången får han inte flytta till Olof Petter permanent, utan står som hemlös i kyrkboken. Han är en sväng i Karlstad och söker lyckan, men återvänder till sin hemsocken.
Nu dyker noteringen "sinnessvag" upp för första gången i kyrkböckerna. Det var noga att notera sånt så man hade koll på blinda, "idioter", utlänningar och andra suspekta personer. Sven var då 60 år gammal. På den tiden, utan vettiga mediciner och läkarvård, var man oftast helt utsliten vid den åldern. Eller kanske hade Sven bra fysik. Han kämpade i alla fall på. Han lyckas faktiskt bli dräng på en stor egendom, ett s.k. fideikommiss. (Googla på det!) Kanske kände han nån som kände nån som ville hjälpa honom till mat och husrum mot att han gjorde vad han orkade.
Efter några år försvinner han dock. Han finns inte nånstans när det är mantalsräkning varken 1903, 1904 eller 1905. Var kan kan vara? Har han flyttat in i nån jordkula och livnär sig på skogens bär? Eller har han bara gett fan i präst, släkt, och allt och går runt och frågar efter saker att göra här och där mot ett mål mat och en natt på en halmbädd hos djuren? Ingen vet. Prästen skriver att Sven är "obefintlig". Det betyder att man inte vet var han vistas.
Den 17 oktober 1908 dör Sven. Då hittar man plötsligt honom och prästen skriver "fattighjon" i kyrkboken. Begravningen sker åtta dagar senare. Jag hoppas hans bröder var där. Jag tror nog att Olof Petter var det i alla fall. Favoritbrorsan.
Kommentarer
Skicka en kommentar