Berätta allt i en blogg

Ibland tänker jag, och har tänkt genom åren, att det vore härligt att ha en blogg där jag berättar precis allt om mig och mitt liv. En blogg där mina tankar och åsikter kommer ut ocensurerat. Andra gör ju så. Då skriver de oftast anonymt. Fast det finns ju människor som både vågar blogga och vågar skriva böcker om allt personligt i sitt liv. Men jag vågar inte ens göra det anonymt. Jag är alldeles för nojig över att någon ska läsa, lägga ihop två och två, och fatta vem jag är.

Det är inte det att jag har fruktansvärda hemligheter som bara inte får komma ut. Jag är nog ganska vanlig både till sättet och tankarna. Vad är då problemet, kan man tycka...

Problemet är nog inte att lämna ut mig själv, för min egen skull. Det är att jag har en yrkesroll där jag behöver framstå som förnuftig, pålitlig osv, och jag är rädd att det ska drabba min arbetsgivare på något sätt. (Och lite grand tänker jag också på mina barn, fast där är jag inte lika nojig.) Kanske är det så att jag ibland har åsikter om själva arbetet och arbetsplatsen som jag vill ligga lågt med, samtidigt som det skulle kännas jätteskönt att få ur sig dem.

En annan aspekt är ju tystnadsplikten. Mycket av det som rör sig i mitt huvud på dagarna är tankar som uppstår i mötet med de människor jag ska hjälpa. Och sånt får jag ju bara inte offentliggöra, jag får inte ens berätta det för min bästa vän. Det är lite tråkigt att jag i min profession inte får handledning, det får ju t.ex. kuratorer och psykologer.

Så, ja - det är väl så att jag gärna skulle kunna lämna ut mig själv, men jag kan inte lämna ut andra människor, och det är det där sista jag egentligen skulle vilja berätta om. Om jag var journalist skulle det ju gå bra, synd att jag inte är det haha.

Tills vidare får jag nöja mig med att snacka skit om mitt ex inför väninnor...