A Poem is a Naked Person - vilka pundare!

Idag var jag och Björn och såg en dokumentär om musikern Leon Russell - "A Poem is a Naked Person". Den var färdig 1974, men visades aldrig eftersom Russell och filmaren Les Blank blev osams. Nu har den släppts, och hyllas av publik och kritiker. 

Jag fattar inte varför. Det var dålig bildkvalitet, en hel del av musiken var, otypiskt för Leon Russell, country, klippningen var ganska osammanhängande och - värst av allt - en massa flummigt pundarjidder fick väldigt stort utrymme. De som filmades tyckte säkert att de sa stora djupsinnigheter, men det var rätt tydligt att de var vana vid att röka på. Man kunde nästan känna haschångorna.

Efteråt drog jag en lättnadens suck över att jag inte var tillräckligt gammal på den tiden för att bli indragen i sånt. Fast hade jag råkat ut för fel umgänge, så kanske. Då hade jag varit en av dem som fick "insikter" om hur "smarta" ormar är som bara ligger och smälter maten tills nästa byte dyker upp eller ormen själv dör... I filmen var det en jättelång sekvens med en pytonorm som åt upp en liten gul kyckling medan en röst pratade om detta. Jag höll för ögonen.

Däremot tyckte jag att skildringen av den trakt där Leon Russell bodde/spelade in var intresant. Det var gamla risiga hus där det stod "Jail" eller "Slaughter House", det var traktorpulling och gåsfångning, det var scener från en liten kyrka med svarta som dansade och en pastor som predikade med en hammondorgel i bakgrunden. Björn blev sugen på att resa runt på den amerikanska bondvischan. Men sen kom vi på att det ju finns såna miljöer i Sverige också. Det är bara det att de inte har skildrats på samma spännande sätt på film.