För lite aktivitet är lika dåligt som för mycket

Idag har jag varit på hotellet och vilat och läst medan Björn har varit och tittat på sevärdheter, nämligen en botanisk trädgård och en dal i en gammal utslocknad vulkankrater. Sedan träffades vi på vårt favoritcafé i Catalinaparken, Café de Allemane.

Björn berättade hur han hade åkt med bussar vars chaufförer körde i galen hastighet på kurviga bergsvägar, hur han hade gått på små stigar som slingrade sig nedför branta backar, och sen pustande klättrat upp igen, och att det efter ett tag gått upp för honom att han inte skulle få tag på något att äta eller dricka förrän han kom tillbaka till Las Palmas. Alltsammans summerades ihop till strapatser som han behövde för att nu äntligen kunna koppla av och känna sig ledig.

För mig har det varit tvärtom. Jag startade semestern med att gå omkring på stan i timtal, och det resulterade i att jag blev liggande i sängen en hel dag, utmattad. Vi har helt olika fysiska förutsättningar. Hur får man ihop det till en semester som kan tillbringas tillsammans?

Som tur är tror inte Björn att jag simulerar och blir inte otålig (inte nu längre, i alla fall) när jag säger att jag inte orkar. Och han vill verkligen tillbringa semestern ihop med mig. Så kompromissen är att vi gör det mesta tillsammans, men Björn gör utflykter utan mig för att så att säga känna att han lever.

Vi har inte riktigt fattat det här förut.

Bonus: Två bilder från Björns utflykt. 

Den första är från trappan ner i en ravin där en botanisk trädgård ligger, Jardín Botánico Viera y Clavijo. Trädgården grundades faktiskt av en svensk, och är uppkallad efter författaren till ett uppslagsverk om kanarisk natur. 

Bild två är utsikten över vulkankratern Bandera de Bandamas en bit ifrån den botaniska trädgården. Kratern är 200 m djup och 700 m bred. Som två Halleberg staplade på varandra, inverterade.