Las Palmas

För fyra år sen åkte jag och Björn på en vintersemester söderut för första gången. Jag förespråkade Kanarieöarna, men det blev Egypten. Hurghada, ett fruktansvärt otrivsamt ställe tyckte vi båda två. Den största anledningen till att vi åkte dit var att Kanarieöarna då inte var ett alternativ för Björn, som inte visste mycket annat om ögruppen än det han mindes från Lasse Åbergs film "Sällskapsresan". Han kunde inte se sig själv - eller mig - i ett sånt sammanhang. Och ingen av oss hade lust att åka till Thailand, framförallt för att det är så långt att flyga. Sen dess har jag inte varit utomlands.

Nu befinner vi oss i Las Palmas, och vi älskar varje sekund! Ingen av oss visste för ett par månader sen att det fanns en så här stor stad på Kanarieöarna. Den är lika stor som Göteborg, men mycket mer kosmopolitisk. Vilken tur att jag frågade mina arbetskamrater på en lunchrast vad de visste om Kanarieöarna, annars hade jag inte varit här nu. Jag hade gått omkring i ett ruggigt och grått Göteborg och längtat som fan till sommaren.

Idag på eftermiddagen satt vi en bra stund på en restaurang vid stranden och njöt av solen som värmde precis lagom medan det fläktade från havet. Vi blev faktiskt lite vårbruna på kuppen. Sen tog vi en promenad och upptäckte kvarteren runt hotellet. Handlade lite frukostmat (vi bor med pentry), och drog sen iväg för att kolla var bussarna går och hur allt funkar med det. I morgon tänker vi åka ner till den gamla delen av staden och sen ströva runt där. Vi hoppar över alla anordnade sight-seeingturer och gör våra egna. That's our way.