Årgångshem istället för Sköna hem

För ett tag sen lånade jag hem en bok jag vill rekommendera: "Patina. Långa liv & årgångshem" av Petter Eklund.

Det är en tjock och stor bok med mycket foton på fantastiskt personliga interiörer i hem hos gamla, ofta lite udda människor. Och berättelser om dem.

Jag älskade att bläddra i boken. Det var så skönt att för en gångs skull inte se stylade miljöer, befriade från spår av mänskligt liv. Så brukar det ju annars se ut i både tidningsreportage och bostadsannonser. Man får ju mindervärdeskomplex när man jämför med sitt eget hem, och känner att man aldrig skulle kunna släppa någon utomstående över tröskeln!

Titta till exempel på den här härligt stökiga bokhyllan ur boken:

Så skulle jag våga ha det. Men jag törs inte riktigt. Jag tror att det skulle säga något negativt om min personlighet. Fånigt, va? Fast lite inspirerad har jag ju blivit ändå nu, och har börjat acceptera mitt operfekta hem. Kanske blir det en vacker dag ett årgångshem?