Ray Bradbury

Jag håller på och läser en samling noveller av Ray Bradbury. Han har ett fantastiskt språk. Det är poetiskt och känslosamt.

Jag läste Ray Beadburys science fiction-noveller, och förstås Fahrenheit 451, när jag var ung. Men jag har inget minne av att jag la märke till hans måleriska språk. Däremot minns jag att jag tyckte att hans noveller var "konstiga". Jag kände att de var skrivna för människor med helt andra referensramar än jag. (Troligtvis mer mogna människor. Vuxna.)

Nu, många år senare, har jag återupptäckt Ray Bradbury som författare. Jag blev förvånad över hur mycket noveller han har skrivit som inte är SF. Jag hade ingen aning.

Här är ett exempel på hans stil. Det är inledningen på novellen "The Witch Door":

It was a pounding on a door, a furious, frantic, insistent pounding, born of hysteria and fear and a great desire to be heard, to be freed, to be let loose, to escape. It was a wrenching at hidden paneling, it was a hollow knocking, a rapping, a testing, a clawing! It was a scratching at hollow boards, a ripping at bedded nails; it was a muffled closet shouting and demanding, far away, and a call to be noticed, followed by a silence.